När man ska sätta kakel gäller det att allting är *rakt* och *vågrätt* resp. *lodrätt*. Därför mätte vi allting sjuttioåtta gånger innan vi satte igång med att kakla badrummet. Så här såg det ut när vi äntligen kommit igåg.
Allt är så rakt, så.
Det enda som lutar här är jordaxeln, vi lovar. Micke langade, mätte medan Nina gjorde grovjobbet med att sätta upp kaklet på väggarna.
Nå, livet är icke endast arbete, ibland måste man äta också. Eftersom det var sportlov bestämde vi oss för att grilla korv.
Till hundarnas stora förtjusning.
"Tänk om de kanske har tappat en korv här någonstans."
Därefter var det tillbaka i selen och nya rader med kakel.
Nina arbetade inte ensam. Hon hade god hjälp av en lärling - Peo. Han kontrollerade noga så att alla tomma kartonger verkligen var tomma.
"Den här verkar hålla måttet, ingentin kvar här inte."
"Bäst att kolla ordentligt."
"Både upptill och nedtill."
Micke tänkte passa på och hämta en såg och göra det klassiska "såga-itu-tanten-tricket", men Nina stoppade honom.
Hon fortsatte frenetiskt sitt kaklande. Här har hon börjat på en ny vägg.
Titta vad det går undan!
Här har hon fuskat lite. Ur de där två rören ska det senare komma gin och tonic, fast det har vi inte anslutit ännu.
Här ses Micke och Tez slita medan Nina sätter kakel. Någon måste sköta planering och uppföljning också. Tez håller vakande öga över kakburken.
Här demonstrerar Linda hur stora, vuxna hundar INTE får tillåtas sitta vid bordet. Tur att hon är så pålst och duktig, annars vet man inte hur det skulle gå.
När sedan solen gick ner passade vi på att ta oss en promenad i det vackra värdet och vädra ut lite betongdamm. Ute fortsatte det envisa snöandet.
Tur att vi har snökedjor till traktorn, annars skulle vi få börja leta efter snöskorna.
Det mörknade fort, men snön bara fortsatte.
Själva fortsatte vi nästan ända ner till byn innan vi vände. Här passerar vi Klarbo på hemvägen.
Sedan borstade vi av oss och gick in och drack varsin kopp varmt te. Hundarna belönades med krispiga, torkade grisöron, mums.