Vi började rundturen nere i Skanör där vi tittade på några skärm-surfare. (Skärmen är det blå i himlen, surfaren är det vita i vattnet.) Det verkar svårt, det där.
Vi fortsatte västerut.
Efter ett tag såg vi åter igen havet.
Efter en glass och en kopp kaffe stod vi på piren och tittade på en segeltävling.
Det var en båt med kvinnlig besättning som vann under höga tjut. Så här glada var de:
Micke ägnade en stund åt att stadga upp fyren.
Seda kommer en av dessa obegripliga bilder. Jag tycker det ser ut som sjögräs, men jag är inte säker.
Nåja, vi tittade på naturreservatet och läste om Flommen som är de strandnära ängar som finns strax innanför kusten.
Någon svartbent strandpipare såg vi dock inte, annat än på skylten.
Micke blev uppringd av Ronny som satt hemma på Vikbolandet och oljade altanbräder.
Vi drog vidare. I Smygehuk hittade Nina förstås några vaser (som vi inte ska köpa med oss och ha i fönster hemma).
Vi hittade också denna kompass, som visade riktning och avstånd till en del näraliggande orter. 104 mil till Paris, hmmm.
På Sveriges allra sydligaste jordplätt har man byggt en brygga där man stå och känna sig sydlig. Nu när vinden låg på från sydost var det en viss sjögång på denna brygga.
Nina skulle ändå ut där. Det fanns redan två barn som tävlade om vem som kunde vara där längst.
Det var som du förstår en ganska blöt hobby.
Fast Nina plockade fram det gamla sjömanstricket om "den sjunde vågen", räknade och kom så allra längst ut innan vågorna slog upp.
Micke föredrog att vara mer på det torra. Han stod och studerade några koordinater på en skylt ute på piren.
Från piren såg Ninas blöta brygga ut så här.
Nina hade vid det här laget hunnit längst ut på piren och spejade ner mot Tyskland och Polen.
Därefter tog vi oss tillbaks upp på land och hittade en av de godaste laxar vi smakat. Här är lax med bulle.
De där små, brandgula, avlånga grejerna är babyapelsiner som Micke inte klarade av att skala. De käkade Nina upp.
När vi ätit färdigt sa vi adjö till gåsen Akka. Det var här någonstans hon själv tog farväl av sin Nils.
Nu drog vi vidare mot Ystad, i jakt på mord och en sliten kriminalare.