På kvällen den 13 juli stod vi och väntade på en buss från Hudiksvall. Det skulle vara en större buss, men att den var så stor att den inte skulle klara grindhålet nere i byn hade vi ingen aning om. Linda och Daniel fick åka ner och möta. Vi andra stod kvar och väntade.
Efter en stunds väntande kunde vi ana dem borta vid dungen.
Först var vi inte helt säkra. Det kunde vara något annat som kom. Det dröjde dock bara ett litet tag så såg vi helt klart vilka det var:
Linda, Daniel och vår nye familjemedlem Danakingen
Närmare och närmare kom de.
Vi kunde ju inte släppa dem förbi oss utan att kontrollera deras papper. Kingens pass verkade dock tillförlitligt.
Vi hade tur för vår granne farbror Uno kom förbi och verifierade att allt var OK.
När formalia var avklarat var det bara att hugga in på Trantunas gräsmattor. Det behövde vi inte säga flera gånger.
Gräset var både grönt och gott.
Sedan var det dags för dagens andra prov - intåget i sommarhagen.
Vi gick genom skogen, men så fort vi kom ut på ängen var det dags att ta en tugga igen.
Det tog en stund innan han fattade att det fanns några blivande kompisar på ängen bredvid. När han väl upptäckt dem så ...
... då gick det liksom inte att vänta längre.
Egon och Brandon hadeå också märkt att det var något på gång. Tidigare på dagens hade de blivit bortfösta till mellersta hagen. Vattentunnor hade flyttats. Batterier hade hämtats, laddats och ställts tillbaka. Kort sagt - något var på gång och nu var det nära.
Nere i norra hörnet av hagen finns en grind (fast det är svårt att se för allt gräs). Micke var dörrvakt och släppte in trion. Uppe vid södra grinden stod en röd Ronald och betraktade skådespelet.
Väl inne i hagen ville Linda komma med några förmanande ord om hur man sköter sig. Kingen lystnade men hade svårt att slita blicken från de två kompisarna borta till höger.
"Nåja, bäst att ta ett smakprov på nya stället också."
När nya betet fått godkänt drog Kingen iväg i full fart bort för att hälsa. Egon och Brandon gnäggade högt.
Här visades ingen blyghet.
Rakt fram till stängslet och fram med mulen.
Alla hälsningsrutiner tog sin tid - och har de inte hälsat färdigt så hälsar de ännu.