En torsdag i slutet av juli lastade vi in oss i lilla Forden. Efter att ha lämnat Tez hos morfar och mormor rullade vi stadigt söderut.
Nina skötte kartläsandet.
Helga skötte navigeringen (fast just på den här bilden verkar hon lite suddig).
Freddan såg till att vårt förråd av mackor hölls på en dräglig nivå.
I köket bryggde Nina varmt, stärkande kaffe. Det kräver en del av chauffören, särskilt nere i Småland där vägarna ibland är gropiga.
Här har visst Fredrik varit i farten igen.
Vi passerade Brahehus i gråmulet regnväder. Vi satt och försökte komma ihåg vad det stod på en skylt vi såg för tio år sedan. Det var något i stil med "Kom och bli slö vid vår sjö" eller "Ta ett brejk vid våran lake". Det var i vart fall en uppmaning att svänga av vägen och ta en rast vid vackra Vättern. Hur vi än letade nu så hittade vi inte skylten, inte ens på tillbakavägen.
Strax före två var vi så framme vid vårt stolta vandrarhem. Regnet öste ner.
Stället var övergivet så här dags på dagen. Eftersom det låg granne med denna vackra kyrka skämtade vi om att det fanns fler döda än levande på platsen. Vi brydde oss i vart fall inte om att kontrollera närmare.
Efter att ha lastat in grejorna och bäddat våra sängar inför natten så åkte vi in till Falkenberg. Nina och Fredrik poserade så här glatt framför tidningshuset.
Vi letade genom alla affärer i hela staden efter några billiga regnskydd. Efter tips på turistbyrån hittade Nina plastponchos för 15 kronor styck. Snygga var de också, i gult och rött. Med dessa i bagaget gick vi ner och tittade på Ätran. Där stod en flugfiskare och slungade sin lina.
Nina och Fredrik intog Tullbron och vinkade glatt när jag försökte fotografera. De blev lite mindre än beräknat, men de syns i alla fall med armarna på broräcket.
Här syns de lite större. Fredrik vinkar.
I parker precis vid brofästet stod denna lilla staty. Enligt Nina, som läst på, ska det föreställa en liten flicka som sitter i källaren på ett hus som rasat samman, brrrrr.
Det lär ha varit så, att hon var nere i källaren för att rädda en skatt när huset rasade samman. (Hemska historier de har nere i Halland.) Här sitter hon och vaktar skatten.
Micke drog iväg tillbaka till bilen för att hämta filtar och ryggsäck med fika. Här kommer han tillbaka till parken.
Efter en vacker promenad utmed Ätran, där vi såg många fler flugfiskare, kom vi fram till Vallarnas friluftsteater. Här sitter vi och vilar efter promenaden. Micke köpte varsin dricka och en lott på en gitarr.
Det var lite duggregn i luften, men inget som tog ner humöret. Vi bänkade oss tilsammans med de andra.
Sedan blev det "Virus i batlaljonen". Helkul och mycket buskis, läs mer den som vill på www.vallarna.se/. Efter ett tag tilltog duggandet, så då drog vi på oss Ninas platspåsar. Mycket skönt och praktiskt, även om vi såg ut som reklampelare från RFSU.
Som sagt var vi mycket nöjda. Fredrik konstaterade att det var värt allt bilåkande flera gånger om.
Sedan drog vi hem till vandrarhemmet och sov. På morgonen efter var vi uppe tidigt och käkade frukost. Sedan tog vi en sväng i Ullared, köpte skor till Nina och Freddan samt flera snygga tröjor. Till hästarna blev det några rekordbilliga läderdataljer och ett täcke.
Innan vi åkte hem hade Fredrik ett långt snack med husets katt. Enligt tjejen på vandrarhemmet bodde han egentligen på bondgården nedanför kyrkogården. Han var hur gullig som helst, men han ville inte posera framför kameran. Det fick bli en något suddig bild när han slickar sig på frambenen innan vi hoppade in i bilen.
Vi var hemma i Fjärdhundra strax före sju på kvällen. Då blev det en blixtsnabb falukorv med stekt potatis och ägg innan vi däckade för natten.