Här kommer först ett konstigt djur i full fart. Undrar vad det kan vara ...
Jaha, när "det" stannat ser man att det är Mira. Eller rättare sagt, under snön ser man Mira.
Här syns Mira ännu mer tydligt. Hon har på sig sitt fina julklappstäcke.
Här ses Miras husse nöjt konstatera att Mira fortfarande har kvar täcket på sig. Härom dagen lämnade Mira täcket i skogen och Freddan fick pulsa ut och leta.
Här kommer Nina och Tez, samtliga utan täcke. Bakom henne kommer Linda och Dolly, vi återkommer till dem längre fram.
Här, borta vid Görans älgtorn, skiner solen in bland frostiga grenar.
En liten gran har pulsat på sig ordentligt. Den känner nog att solen börjar värma.
Här är en gren som riktigt har svept in sig i snökristaller. Liknar nästan spunnet socker i solskenet.
Här är samma träd som sträcker grenarna mot den klarblå himlen.
Längre bortåt vägen har en räv pulsat iväg mot skogen.
Tittar man mot norr ser man Stora stenen ligga och lapa sol.
Så har vi kommit nästan ända ner yill byn, till det ställe som numera går under namnet "Lindas dike". Linda förevisar själv.
Här ser man diket i närbild. Det ser djupt ut, där får man nog ner ett helt framdäck.
Borta på vägen mot stora hagen springer vi på Sunes kor, både stora och små.
De tittar slött på oss innan de lugnt fortsätter att mumsa på höet.
Sedan gick vi hem och in i stugvärmen.