Fredagen den 13:e drog vi ner till Nybroviken. Där låg en båt ...
... och solade sig i solskenet.
Vi fattade snabbt posto vid en plats på akterdäck.
Bort i norr sågs NK's klocka snurra runt och runt.
Och nere mot Dramaten var det full trafik.
Så här gott är det att dricka kaffe på ett akterdäck i oktober.
Starndvägen solade sig i gasset när vi lade ut.
Kapten Patrickson håller ett stillsamt koll på läget.
Här har vi kommit ut en bit på vägen.
Det var ganska mycket trafik, fast just här syns förstås inte en enda båt.
Pang, sa det och så var vi i Vaxholm.
Där härskade lugnet.
Nere vid OK/Q8 syntes inte en själ.
Och fästningen låg bara och jäste.
Sedan var det en massa prång och smala sund att passera.
Mellan varje smal passage drog kapten i gasen som om han hade snott båten. Här är vi nära 30 knop.
Svartsö lanthandel - Östra skärgårdens svar på B&W.
Om man inte vill handla mjölk kan man alltid hyra in sig i en liten stuga över natten.
Sedan var det - ja du vet - full throttle.
Vips, så är man iland på Finnhamn.
Mjuka stigar genom slingrigt höstlandskap.
Solen vräkte ner över ekarna som skiftade i alla färger (inte blått).
Vi hyrde snabbt en bastu och badade i viken.
Därefter käkade vi korv.
Sedan blev det morgon och vi hyrde en ståtlig skuta. Kapten Nina basade över skeppet.
Vi hittade vikar ingen mänsklig varelse någonsin skådat.
Just när vi passaret "Krångelvasshålet" vid Korsholmen såg vi i fjärran vårt kära vandrarhem.
Nina paddalde oförtutet vidare.
Så tog vi iland på Korsgolmen och tog fram - korv med bröd - och varmt kaffe.
Man kan må sämre ...
Borta i fjärran for en massa färgglada fritidsfiskare i sparkbyxor.
Vi hörde höga tjut varje gång de satte wobblers i öronen på varandra.
Vått, vått vatten.
Där borta i vassen låg vårt stolta flytetyg - roddbåt 1.
Å kolla här - motljusbild som bergis ger medalj på fotoklubben.
En till - vi svimmade nästan.
Å här ...
Här synes en båt ankomma å Finnhamns brygga.
Här har vi klättrat upp vid flaggstången och står och njuter av utsikten.
Det var en stenrik kolhandlare (eller en kolrik stenhandlare?) som byggde kåket runt 1900.
Här har en rot blivit alldeles snurrig.
.
Söndagen den 15 oktober var det så här vackert.
Den här heter Paradisviken.
Den här heter något annat.
Här har vi klättrat ner till vattnet.
Nina blaskar fötter...
... i det varma vattnet.
Micke käkar - korv.
Där borta i skuggan ligger vår bastu.
Så här vackert såg det ut hela helgen. Sedan åkte vi hem.