Vintervandring i Hårsbäcksdalen

En lördag i mars åkte vi iväg (3 km) till Hårsbäcksdalen, ett naturreservat strax norr om Altuna by.

När vi parkerat bilen och släppt ut Mira och Tez hittade vi en skylt.

På skylten kunde man läsa bland annat följande:

Hårsbäckdalens naturreservat söder om Heby tätort består av en åravin med frodig grönska.

I Hårsbäcksdalen skär Örsundaån ner i Enköpingsåsen och bilder en bitvis trång och djup ravin. Näringsrikt vatten från åsen har skapat en mycket frodig och artrik växlighet. På flera ställen efter ravinens sluttningar kommer källvatten upp till ytan.

I ravinen dominerar lövträden, men det växer även gran. Här finns hassel, try, måbär, brakved och tibast liksom rikligt med ormbunkar och fräkenväxter.Bland intressanta örter kan nämnas lungört, trolldruva, lundstjärnsblomma och vildbalsamin. Ovanliga kryptogamer i området är bland andra bombmurkla, aspfjädermossa, rökpipsvamp och scharlakansröd vårskål.

Den frodiga ravinen lockar till sig en mängd småfåglar, till exempel rosenfink, drillsnäppa, gärdsmyg, stjärtmes och kungsfiskare. Bivråk och nötkråka söker ofta föda och strömstaren är en återkommande gäst om vintern.

Lite mer till höger på skylten skriver man om Kungsfiskaren.

Så här kan det se ut, skriver skyltförfattaren.

(Om du inte kan se på bilden och inte heller har sett skylten i verkligheten, kan vi berätta att Kungsfiskaren sitter på den avbrutna stammen upptill i bilden.)

Vi började vandra. På en skylt stod det att hela turen var 3,7 km lång.

Mira och Tez kämpade i den djupa snön.

Vi kom ner till en festplats med bland annat en grill. Vi hade varken grillkol och korv, så vi mumsade på varsitt äpple.

En stenstolpe skvallrar om att man brukar resa en midsommarstång här nere.

Vi kom snart in i dalen. Stigen gick uppe på höjden och man kunde se djupt ner mot bäcken.

Nina sprang på en konstig utväxt på ett träd. Vi tror det var en Ticka.

Det kan nog stämma. Vi blev så inspirerade att vi senare på kvällen käkade indisk mat (Chicken Tikka).

Det syns såklart dåligt på fotografiet, men det var branta stup.

Nina hittade även ett fågelbo av någon sort.

Hon hittade också ett träd som delats mitt på och som nu bildade en egen dal mellan sina båda stammar.

Man får se upp så man inte ramlar neeeeeeer.

Som sagt.

Det här stället måste vara alldeles fantastiskt på våren och försommaren.

Micke och Mira stannade vid en bänk och beundrade utsikten.

Sedan kom vi fram till en träbro över ån.

Någon, kanske naturvårdarna på länsstyrelsen, hade satt upp fågelholkar lite överallt. Den här typen av holk var vanlig och likaledes enkel att sätta upp. Här hade man hängt den i en gren.

En bro för mycket ?

Lite vår hade såg vi i alla fall. Det porlade på riktigt duktigt.

När Nina fotat färdigt tog hon Tez i kopplet och begav sig över bron.

Micke och Mira stretade på längs ån. En riktigt fin strandpromenad.

Som sagt - Chicken Tikka.

Det är ingen som plockar upp grenar eller träd som rasar.

Här syntes lite mer strömmande vatten.

Sedan nådde vi promenadens nordligaste punkt.

Här vände stigen. Vi fick ta oss upp på vägen och över den gamla stenbron.

Därefter gick färden söderut igen.

Det är oklart om den här stora holken ska vara här eller om den senare ska monteras upp i något träd.

Nina och Tez knatade på. Hundarna var nog (?) rätt nöjda med att slippa pulsa i den djupa snön ett tag.

Bland grenverket såg vi här och var mera öppet vatten som porlade.

En kort stundgick stigen upp och vi hamnade på åkrarna ner mot Altuna.

Sedan var det skogsvandring igen. Nästan lite hobbit-varning med trätrappor i den djupa växligheten.

Återigen såg vi djupet ner mot åravinen.

Här är en röd stuga med lite snö på taket.

Sedan gick vi en stund till och - vips - så var vi tillbaka vid bilen.