Här har vi gott och väntat och ojat oss. Sett till att det varit någon hemma så långt som möjligt för att inte lämna fåren ensamma när de skulle lamma. Sedan bestämmer vi att "idag behöver vi inte oroa oss". "Vi kan nog packa in oss i bilen allihop och åka gemensamt in till Enköping."
Man hade också sagt att får helst lammar tidigt på morgonen och vi åkte hemifrån kl. 12.
När vi kom hem drygt två timmar senare möttes vi av grannen som kom och skrek att *någonting* hände i hagen. När vi rusat dit såg vi detta:
Då var det full barnkammare i hagen. Två av tackorna hade lammat och det var full aktivitet.
Den första vi såg var Agnes (familjens svarta får) och hennes lamm, som vi snabbt döpte till Beatrix. Vi hade en lång lista med namn på *B* och Beatrix fick det bli efter Nederländernas drottning (fast hon heter ju lite mer, något i stil med "Beatrix I, Beatrix Wilhelmina Armgard av Nederländerna, Oranien-Nassau och Lippe-Biesterfeld"). Vår Beatrix heter bara Beatrix av Trantuna.
Annelie hade fått två lamm. Det ena höll hon på och gosade med när vi kom. Det andra hittade Micke strax bredvid. Med finbyxor och lågskor störtade han rakt genom hagen, fick upp lammet och tog bort de hinnor som fortfarande fanns kvar. Det kvicknade snabbt till och vinglade bort till sin mor. Eftersom det var ett tvillingpar döptes Annelie lamm till Berit och Bengt (eller Bäärit och Bäängt som Linda säger). Nina och Freddan kollade av resten av hagen så det inte fanns ytterligare lamm i gräset.
Här är en konstig bild lite underifrån-perspektiv på Annelie och Berit.
Här är en annan. Perspektivet är fortfarande lite udda - Micke hade inte rest sig upp från marken än.
Det var mycket att tvätta rent. Det märktes tydligt att ungarna piggnade till allt mer av all omsorg.
Här är en stolt Agnes och hennes Beatrix igen.
Här är den lyckliga tvillingmamman Annelie med sina två ulltottar.
Här är det ännu mer pusskalas.
Vi tyckte alla synd om vår tredje tacka Alexandra, som ännu inte lammat. Hon gick omkring och tittade på de andra och verkade rätt nöjd ändå. Om vi tolkar tecknen rätt ska hon nog inte behöva vänta så länge till.
Vi beslöt oss för att flytta inomhus. Det är rätt mycket rovfågel i trakterna och de får skaffa sin föda någon annans stans den här veckan.
Vi upptäckte när vi kom in att lilla Beatrix inte verkade få till det där med amningen. Sagt och gjort - Linda och Nina mjölkade får och Micke agerade plastmamma med nappflaska och hela köret.
Nappflaskan funkade klockrent, trots att Beatrix envisades med att somna hela tiden. Som erfaren trebarnsfar kan man en del fula knep, så till slut var flaskan tom. Som tack för maten passade Beatrix på att kissa på Mickes byxor (så då såg vi att den detaljen funkade också, så bra då, sa Nina som gick omkring med torra byxor).
Vi byggde en extra vägg och skapade egna bås åt de nyblivna mammorna. Då har de bättre möjligheter att kunna koncentrera sig på sina ungar.
Vi misstänker att det kommer att bli en orolig natt, med mycket vakande.
Det gäller att se att alla äter som de ska och det skulle heller inte förvåna om Annelie sätter igång och lammar mitt bland allihopa.