En kärlekshistoria i juni

Det var en gång en ensam boll som var ute och rullade. Den kände sig så ensam och var ganska nere, trots att det var en underbar morgon i juni och fåglarna sjöng.

Bollen, som en gång varit så långt borta som i Italien, såg sig omkring där han stannat i gräset. Visst var det väl någon som kom där borta bakom hallonhäcken? Jodå, det var en annan boll

Hej, sa den gula bollen. Är det här Hägervägen?, frågade hon den vita bollen. En kusin till mig sa att det skulle finnas en fotbollsplan här någon stans.

- Jorå, svarade den vita bollen. Visst är det här Hägervägen, men några fotbollsplaner har jag aldrig sett här i närheten. Vad heter du förresten?

- Jag heter Louise, svarade den gula bollen och tittade på den vita. (han verkar allt bra gullig, tänkte den gula bollen.)

Så började de sakta närma sig varandra.

- Vad du är söt, sa den vita bollen till den gula. (Några rasbarriärer existerar inte mellan bollar.) Kom närmare så jag får krama dig.

Den gula bollen kände hur hjärtat studsade inutu. Hon rullade raskt över till vita och så ...

Ja, så gick det som det gick. Och efter fyra veckor fick de en liten miniboll.

Och de var sååååå lyckliga

Slut!