Resan till Skåne-Danmark 2006

Vi tog oss först till Helsingborg, där vi gjorde en sedvanlig rekogniseringstur med bil. Här har vi stannat och spejar ut över Öresund.

Vi spejar fortfarande, här söderöver.

 Efter att ha lokaliserat de viktigaste målen, inklusive Sofiero slott och Fredriksdalsparken åkte vi till vårt residens.

 Här ses Freddan och Nina på terassen.

 Vi vore inte vi om vi därmed skulle slå oss till ro. Fort ut i naturen. Vi hittade en tät skog och en djup ravin som vi började klättra ner i.

 Här har Freddan nästan nått botten.

 Efter att ha klättrat hela vägen fick vi syn på havet framför oss.

 Hur vackert som helst !

 Vi hittade också båtar som var förtöjda i bojar. Nina undrar fortfarande hur tusan de kommer åt sina båtar utan att bli blöta om fötterna.

 Vi hittade också bygdens tuffaste sjöbod. Hur gammal som helst och allt byggt med drivved. 

 Arkeologiska klubben fick också sitt.

 Baksidan av Taman House. Notera snickarglädjen.

 

 På det här huset fanns en skylt där det stod Saltstänkt, men det syns inte på det här kortet.

 Här fanns rosbuskar utefter strandpromenaden.

 Vi tittade länge på fåglarna men de ville inte riktigt fastna på filmen.

 Det ska i alla fall föreställa en stor fågel med fyra ungar som tränger ihop sig på stenen.

 Mer vackra vyer längs strandpromenaden.

 Precis som fåglarna nyss så är det svårt att se, men längst ut på bryggan står Nina och Freddan.

 Vi hittade också ett hus som man verkligen kan säga var anpassat efter omständigheterna. Det går nog fort att klippa gräsmattan runt om.

 Eftersom det var midsommar dukades det till lunch när vi kom tillbaka till hotellet.

 Här demonstreras den sköna konsten att skala färskpotatis.

Här är ytterligare förberedelser.

 Kajsa Wargs ande svävade över lokalen. Finns det inga snapsglas att tillgå så ...

 En riktig midsommartallrik.

 Som sagt, ingen rast och ingen ro. Nu skulle vi dra in till Fredriksdals slott och titta på midsommarstången. Vi har sedan flera år gett upp hoppet om att vi nånsin mer får Freddan att hoppa groda runt stången.

 Ifall vi alldeles skulle tappa förståndet fotograferades skylten på den hållplats vi startade ifrån. Att det var "Serpentinvägen" som var hemmabasen kunde väl ingen glömma, trodde vi då.

 Här ses för säkerhets skull den hållplats på motsatta sidan där vi senare på kvällen hoppades hoppa av vid.

 Det tog några minuters väntan innan bussen kom.

 Å så vips var vi inne i Helsingborg. 

 Här solar sig två turister som inte villa göra en Ekberg i fontänen bakom. Nåja, det blev ju bra ändå.

 Här syns också Kärnan. 

 Och en vacker utsikt ned mot hamnen.

 Å hu så högt det var.

 För säkerhets skull tog jag en bild till av Kärnan och hoppades att det därmed skulle räcka.

 Men nej då - plötsligt skulle Nina och Freddan med våld klättra upp i det höga tornet. Här är lite bakgrundsfakta (ifall vi skulle ramla ner och slå ihjäl oss).

 Man får klättra bra långt på vindlande trappsteg.

 Halvvägs upp var en stängd dörr.

 Lite högre en mystiskt rum.

 Det fanns inte så många fönster, men i gengäld var de små.

 Nu hade Nina fått överta kameran, Micke stod mest och flämtade av höjdskräck. Här är i alla fall en bedårande utsikt. 

 En till.

 Å ytterligare en.

Som om det inte var nog fanns även en kikare som kunde användas för att se mer.

 Micke drog ständigt mot utgången och vägen ner.

 Sedan fick Freddan frispel med kameran och fotade alla skyltar i hela huset. De skulle han läsa när han kom hem, sa han. Håll i er!

 

 

 

 

 

 Är ni kvar? Vi tog oss i vart fall upp till Fredriksdals slott och parker. Det var flera än vi som kläckt den idéen.

När man väl kom in var det full fart.

 Folkigt, Festligt, Fullsatt.

 Med skånskt gemyt blandades stångdans med picnic i parken.

 Vi drog oss försiktigt vidare.

 Här kom då ett gäng dundrande med häst och skrudad vagn.

 De hade också diverse djur man kunde gå runt och se på. Vi gillar ju djur så ...

 Det fanns till och med en skånsk gris.

 Därefter gorde vi slottsvandring inne i slottet. Vi fick höra om diverse slottsherrar och om tjänstefolkets umbäranden. Här är huvudbyggnaden i fullt solljus när vi kom ut.

 Tillbaka nere i Helsingborg upptäckte vi att allt var stängt. Vi slängde då våra hungriga blickar över sundet.

 Vi hittade snabbt en båt och vips så var vi iväg.

 Vi mötte också den båt vi bokat dagen efter midsommar. Vi döpte snabbt rederiet till "Hej-och-Hå Ferries".

 Vi dundrade förbi Kronborgs slott, där Shakespeare påstår att Hamlet bodde.

 Det lilla slottet ligger vackert på en udde vid hamniloppet.

 Sedan vidtog Helsingör-frossa med stadsvandring. Vi hittade också en underbar bakgård där det serverades smarrig, dansk, traditionell midsommarmat - pizza. Här ses två mätta svenskar som spatserar i riktning mot färjan till Helsingborg.

Hur gick då hemfärden? Jotack bra. Det var dock litet struligt att komma ihåg namnet på den där busshållplatsen.

Micke visade stor rutin när han på klingande skånska sa åt busschaufören at släppa av oss på Slingervägen. Eftersom även busschauffören var en luttrad herre så släppte han av oss på rätt ställe.

Sedan dök vi ganska lättvaggade i säng och somnade.