Söndagen den 11 februari gav vi oss iväg för att testa isarna. I Hammarskog hade någon vänlig skäl fixat fram nya, fina bänkar med vidhängande verktyg. Mums för alla som tillfälligt lånat ut sina rör till någon med annat skonummer.
Solen sken när vi gav oss av, fast vita skyar i horisonten nalkades.
Det var en strid ström av åkare som vaggande tog sig fram över vidderna.
Raskt skrinnade vi ut ur viken och kom ut på Ekoln. Vid dess stränder för gamla sommarstugor en ojämn kamp mot den nya tidens strandpalats.
Här ses hustruns kamp mot det kalla underlaget. Vi hade en härlig medvind på vår färd norrut.
Det gick så fort och lätt - och huj så var vi vid Skarholmen. Det var dock inte så många som satt på altanen och vinkade när vi kom.
Där hördes tjo och tjim och glada radioreferat. Det var visst spännande i Åre, där Järbyn höll på att fixa en bronsmedalj. Fixade gjorde annars mest en varm korvgubbe som langade korvar så senapen skvätte.
Vi avnjöt smörgåsar och ångande kaffe ur medhavd termos (ja, inte smörgåsarna alltså, de låg i plastbytta). Sedan var det dags att vända tillbaka. Som ur ingenstans skjöt tre blixtsnabba skridskojakter fram. Vi började ana att det förekom viss blåst.
Det obehagliga var också att blåsten kom söderifrån och att den kom emot oss. Vi fick slita rätt duktigt.
Nåja, täta stopp för att hämta kraft brukar fungera. Då kan man också passa på att ta några vackra miljöbilder.
Ah, här har vi klarat av det värsta och svängt in i viken på väg tillbaka till Hammarskog. Betydligt lugnare och mer behaglig åkning igen.
Därinne i viken ligger kyrkan till vänster.
Vi kunde nu öka farten och med god stil skrinna upploppet fram.
Det var en rätt häftig himmel - den kunde inte riktigt bestämma sig för om det skulle vara sol eller mulet.
Nåja, vi packade ihop och slog igång bilen hemåt. Vi gjorde ett kort uppehåll på ICA i Örsundsbro. Så här pampigt tronar dess entré. Det är inte vilken bod som helst, det är en Supermarket!
Vi tänkte köpa lite söndagsgodis och svänga förbi med till pållarna på hemväg.
ICA hade mycket riktigt super-fina morötter. I alla fall enligt Dajm som klämde i sig dem med rekordfart. Här står hon och mumsar ihop med sin kompis Corry.
När morötterna var slut kände vi oss ganska mosiga själva. Vi drog hem och brassade kålpudding. Det gör gott för trötta ben.
/div>