Vi lämnade Bålsta på fredagen och anlände snart till det vackra Dalarna:
Vår Urszula, vår kära bil, försvann snart in i närmaste snödriva.
Det var skottat när vi kom fram, men det ändrades snabbt.
Efter en skön natts sömn trodde man sig kunna hitta nya vinklar av Dalarna, men nej då - det var sig likt.
Till och med Urszula stod kvar i drivan.
Lördagen skulle ägnas åt begåvat rekande. Gäller att hitta vart man ska ta vägen på Tävlingsdagen.
Vart man skulle ta vägen var inte lätt att se för all snö som bara vräkte ner. Här är parkeringen.
Här är en son som likt Amundsen kämpar sig fram genom elementen.
Här kommer Amundsen själv med de skidor han vill ha vallade.
Alla hade pratat om att att det skulle vara så häftiga köer i Vasaloppet, så vi begav oss till det tillfälliga Stadium-tältet för att öva.
Vi inspekterade också startfältet vid Berga by.
Det var säkert 30 olika språk som hördes över nejden. Alla lade upp sin egen taktik.
Arrangörerna värmde upp pistmaskinerna (det skulle behövas).
Sonen fastnade i en driva och vi funderade på att lämna honom där. Svensk flathet gjorde att vi åter tog honom till nåder.
Sedan inspekterades banan. Varje centimeter kartlades för att se var man skulle kunna spara in sekunder och var man skulle sätta in STÖTEN. Här är en kontroll där några höll på att tjuvträna.
Här är ytterligare fuskisar vid en annan kontroll.
Genom ett säkert polisingripande oskadliggjordes denna bomb som religiösa veganer apterat för att störa loppet.
Mickes coacher visade mycket pedagogiskt och uppbyggligt på olika alternativa vägar under söndagen.
På kvällen drog vi in till storstan. Där hade loppet redan startat.
... fast det var visst juniorklassen
Här ses segraren. Efter 30 meter fick han blåbärssoppa.
Vi misstänkte någon form av doping, för han ramlade omkull var tionde meter.
(Det som nu följer är support-teamets berättelse)
Vi lämnade av Micke i Mora 04.30. Skönt, för han var så himla spattig. Vi njöt som tidigare av naturen.
Det var sol och träd ....
... och bilköer - här sett framöver.
här sett akteröver
Vi kom i alla fall fram till Mångsbodarna. En massa åkare, men var är vår Hjälte?
En massa skäggiga gubbar och mer eller mindre härliga gummor.
Så dök han då äntligen upp. Freddan förhör sig om läget. Ska advokat kontaktas och arvet lösas ut?
Nekande svar. Vi anade ett skating-skär och misstänkt grund för diskning när han gav sig iväg.
På myrarna sju kilometer före Evertsberg dök han upp igen. Det stod klart att klockan hade gått FÖR långt.
så han stannade och tog en drickapaus.
... innan han gjorde en heroisk spurt. Notera segergesten vid målgång!
Nåja, Evertsberg är 47 km från Sälen, 43 återstår till Mora, men vad tusan - det står ju kvar till nästa år.